Hur skulle ni göra?
Nej, inte under hela IVF:en tycker jag!
Men från äggplocket fram till TD skulle kunna vara något, då tror jag även att du skulle stressa ner vid själva sprutperioden också och finna ett bättre välbefinande!
Jag är själv en stressad människa som oftast går på högvarv för inget!
Jag bad faktiskt om en remiss till psyk och KBT för att få bra verktyg att jobba mot stressen med tankemönster och annat!
Det fungerade riktigt, riktigt bra och inte bara på stress utan på allt som upplevs som jobbigt.
Det är inte lätt att få komma på KBT, men det behövs inte många besök och det kan vara värt att betala det själv om inte möjligheten finns i landstinget!
KBT kommer hjälpa dig genom hela livet och är en invenstering i dig själv.
Din första komentar verkade försvinne ut i cyberrymden.
Är du säker på att det är en KBT-terapeft du träffar och inte en vanlig kurator psykolog? Stress är inte bra i ngt läge (så länge det inte är det lätta stresspåslaget vid specifika tillfällen som räknas till possetiv stress)!
jag skulle verkligen försöka komma åt stressen på ngt sätt, jag har själv lätt rätt att komma upp i stress så det slår över men nu för tiden kan jag hejda mig och dra i nödbromsen.
STRONGT att gå ner IVF klona och sedan hålla dom!
(Har mensen kommit ännu så du fått börja spruta ännu?)
Låter bra prata med dom vid IVF kliniken dom skall ha någon att prata med där.
Jag är inte heller överviktig, men +3,5 kg är över trivselvikt, favorit jeansen sitter illa (trängre) så helt klart måste de dumma kg bort!
när jag fick mensen efter första IVF så ringde jag kliniken och medelade att den kommit och jag ville köra FET!
Då tyckte kliniken att kroppen skulle vila en månad innan iom hormonstimuleringen jag fått.
Nu senast var det ju ett FET i en ostimulerad cykel (enda var en ägglossningspruta) så därför kunde vi köra på direkt vilket känns skitskönt!
Hoppas benhårt att det kommer gå riktigt bra för er nu sista IVF, att det blir ett pluss som stannar och att det blir ett par "syskon" i frysen också.
Hm, svårt att råda dig om en sån sak. Alla fungerar vi olika. Jag blir mer stressad av att gå hemma och behöver komma hemifrån frö att skingra tankarna. Intressant det du skrev om en plan b. Då kanske det inte är så fel när jag ständigt går och tänker på vad vi ska göra om ivf inte lyckas, spermadonation, adoption osv.
Hur är det med mensen. Vill den fortfarande inte visa sig eller har du satt igång med ivf3 nu? Tänker på dig! Kram