Känsligt..

I morse när jag vakna kände jag direkt att det var en sådan där dag då jag önska jag var gravid. Vissa dagar är längtan starkare och idag var såklart en sådan dag. Men jag har tagit mig igenom dagen bra men under kvällen fick jag reda på att en gammal kompis är gravid. Hon var inte bara en kompis utan min bästa vän i flera år men tyvärr växte vi ifrån varandra. Och det gör fruktansvärt ont att hon är gravid! jag vet inte varför men det känns bara väldigt jobbigt. Det som är bra med detta är väl att vi inte är vänner längre så jag slipper umgås för det hade jag aldrig orkat. 
 
 

Svar på kommentar

Anonym
 
Har du kik messenger?
 
Svar:
  
Nej. Men har hotmail. Onskanomattbligravid@hotmail.se

Prionelle

Då har jag tagit första p-pillret! Känns konstigt att äta p-piller när jag vill bli gravid. Men vad gör man inte för att få en mens? Jag hoppas det här funkar nu :) Annars blir det säkert provera men vore skönt och slippa.


Vitaminer

Jag läser ofta om att alla som gör IVF äter vitaminer, så nu har jag vart på apoteket och köpt jag med och hoppas det ska göra underverk ;) Så nu blir det att äta dom här två ena har jag ju ätit en evighet för det är ju folsyra men den andra blir ny. Men undrar om jag kanskd får i mig för mycket folsyra?? Är ju det i båda??

Jag valde en kur med dom flesta vitaminer och den här är för kvinnor som planerar att bli gravida eller är gravida så tyckte det passa bra :) Blir så himla mycket piller om jag ska ta en för varje vitamin.


Svar på kommentar

IVFAnn
 
Jag har fått provera utskrivet för att få mens. Äter dom i 10 dagar sedan kommer den dag11-12 ungefär. Varför skriver man ut p-piller? Dom behöver man väl äta fler dagar? Har de bättre effekt på dig?
 
Svar:

Hej! Jag har med fått provera tidigare och fått mensen utav det men nu har jag jämt nyligen haft mensen och min slemmhinna var alldeles för tunn så fick inte ta provera pga det. Så ska äta p-piller i 21 dagar ca och när jag slutar med dom efter 21 dagar är det meningen att mensen ska komma några dagar efter. Detta är första gången med p-piller så vet inte om dom har bättre effekt än. 

P piller start

I morgon ska jag börja äta p piller vilket känns väldigt lustigt. Till och med apotekspersonalen reagera på att jag skulle hämta ut p piller ihop med dom andra medicinerna. Dom trodde det blivit något fel. Men förklara för dom :)

Så nu hoppas jag att jag får mens som planerat men jag är lite tveksam men hoppas verkligen att det ska funka. Vore underbart om det kunde flyta på. Och blir det som planerat så är det perfekt med mitt jobb för då har jag en veckas ledighet och kan ta det lugnt första ruvarveckan.


IVF 3

Shit va nervösa vi var.

Allt gick bra och vi har en plan som ser ut så här.

- 26 augusti till 15 september ska jag äta p piller som (förhoppningsvis) ger mig mens v 38.

- 20 september startar jag med Menopur 150 E

- 24 september blodprov

- 26 september blidprov och vul

- Ev äggplock vecka 40

Detta är planen om nu mensen kommer vecka 38, så vi får hålla tummarna att det blir så.

Som ni ser blir det korta igen men med min PCO så är det stor risk att jag blir överstimulerad så hon tycker det är bättre vi kör med korta. Men jag får fler blodprov och ny medicin så det känns väldigt bra ändå! :) Jag har fått ett svar på varför det inte blir den långa och det är ok. Värre när en läkare inte förklarar utan bara säger det fixar sig. Nu fick jag ett ärligt svar, det var det jag ville ha.

Jag har lite dåligt med ägg men verkar inte som vi behöver tänka på äggdonation än iaf utan vi testar detta och ser hur det går sen får vi se efter vad resultatet blev och hur vi går vidare.

Jag ska även få trombyl när vi gjort äggplock och det bästa av allt jag behövde inte ens fråga om det! :)

Jag glömde fråga om tsh värdet :/ men det kan jag fråga nästa gång :)

Läst både positivt och negativt om Ghada, Jag har ju fått en positiv bild av henne när jag träffat henne själv. Men idag skulle ju sambon med för första gången och träffa henne och det är det vi läst negativt om också när männen är med. Men vi är mycket nöjda! Och hon lyssnar och kollar upp när man frågar. Så jag är glad att vi har henne nu! :)


Väntar..

Nervöst!!


I morgon är det äntligen dags..

I morgon har vi vårt efterlängtade möte om uppstart på vårt tredje IVF försök! :) Lite små nervös men längtar för vill ha svar på mina frågor som bara snurrar runt.


Dricka mer?

Jag är värdelös på att få i mig något att dricka. Jag äter gröt varje morgon med mjölk i det kan va ända vätskan jag får i mig på en hel dag ibland :/ Jag vet att man måste dricka men jag glömmer bort och är inte törstig. Men nu har jag ju börjat tänka på detta pga ivf och barnlösheten. Finns det något det påverkar att jag dricker så dåligt? Ni tror nog jag är helt carzy just nu ;) haha!! Galet många knepiga frågor och jag är orolig för allt! SUUUCK. 
Längtar tills på fredag efter mötet, jag hoppas att jag fått svar på mina frågor och att jag kan må bättre än vad jag gör nu. 

Börjar äntligen förstå..

Vi har ju haft lite svårt med att anhöriga ska förstå. Det har vart jätte jobbigt att få höra hur lätt allt är och att allt löser sig bara vi slappnar av. Man blir ju bara arg när dom säger så, på slutet sa jag bara typ ja visst de gör det. Orka inte ta en diskussion om det IGEN!

Men efter vi fått reda på att jag har PCOS så berättade vi det för min mamma, sambons mamma och min bror och flickvän dom andra som
min pappa och moster vet inte än men inte funnits något bra tillfälle att berätta
än.

Men det jag ville komma fram till är att äntligen har min mamma börjat fatta att vi har det jätte svårt att bli gravida. Vi pratade igår om allt och hon sa till och med att vi borde kanske ställe oss i adoptionskö. Jag var ärlig och sa att det är vi inte redo för än och att man måste vara gift för att få adoptera. Men sa att vi kanske kommer få göra äggdonation.
Beroende på vad vi får för svar på fredag.

Istället för att säga att det är vi som stressar och borde lugna oss så kommer hon med andra förslag som vi faktiskt kanske måste tänka över i framtiden och det känns så mycket bättre.



Försvara sig..

Jag har gått in i ett försvarsläge då jag hela tiden letar efter saker som jag kan använda på fredag för att få vår vilja igenom. Egentligen vet jag inte ens om jag behöver det men automatiskt gör jag det ändå. Men det är väl för det är så många obesvarade frågor, många tankar som snurrar, och att vi inte känner oss helt trygga. 
 
Det jag är mest orolig för är att vi ska få slösa vår sista IVF på korta protokollet IGEN! Det känns som att första IVF var en test omgång som misslyckades (om man ser till att skapa ägg) Andra IVF höjer vi dosen och den misslyckas också då vi får ett ännu sämre resultat. 
 
Det känns som att vi har inget att förlora på att testa långa protokollet, jag tror kanske att min kropp skulle hänga med lite bättre då det är en längre behandling. Men jag kan ju inte veta men jag är beredd att ta den chansen. 
 
Sen känner jag mig ganska frustrerad kring hjälpmedel vid upprepade missfall. Det finns ju faktiskt lite olika alternativ som man faktiskt kan testa men det är att få en läkare att skriva ut det också. Vilket inte alltid är det lättaste. Jag tycker det är fruktansvärt att man ska behöva få tre missfall innan man får hjälp. Jag förstår att det är dyrt med utredningar men jag menar inte att man behöver en utreding man kan väl bara få teste någon utav dom medicinerna som faktiskt finns, man behöver ju inte göra en dyr utredning för det? Jag har jättesvårt för att bli gravid och jag vill inte få fler missfall.
 
Missfalls utredningarna här i Sverige verkar ju tyvärr inte vara dom bästa dom brukar ju tyvärr inte visa så mycket, det jag vill är att blir jag gravid igen vill jag göra något annorlunda. För att känna att vi försökte och vi testa något nytt och gav det en chans.
 
Jag undrar äter ni några andra vitaminer än folsyra? Jag äter endast folsyra och funderar på att äta något mer men vet inte rikitgt vad? Jag vill göra allt jag kan för att min kropp ska må bra och vilja ta emot ett embryo. 
 
Detta blev en väldigt rörigt inlägg men hoppas ni förstår lite vad jag menar. 
 
 
 
 

På fredag..

Ska vi till KD på möte för uppstart! Känns jättebra! Nu är vi på G igen :)


I morgon är det äntligen 19 augusti

Och kliniken öppnar!!! :)

Som jag väntat, dom första veckorna var inge jobbiga alls. Jag kände att det var skönt men ju närmare det blivit ju mer otålig har jag blivit. Jag känner mig så redo för att börja igen.

Dock är jag lite nervös att vi inte ska få ett personligtmöte med någon utav läkarna, utan att vi bara får ta allt via telefon. Det vägrar vi! Vi har en hel del att ta upp och även en del frågor vi vill ha svar på först.

Sen är jag rädd att vi blir nekade till långa protokollet. Vår första läkare har ju redan gjort klart allt inför IVF 3 men det vill vi ändra på så hoppas det går. Känns faktiskt ganska onödigt och göra den korta IGEN. Vi känner att vi hellre chansar långa och ser hur min kropp reagerar på den och om vi faktiskt kan få ett bättre äggresultat det är ju det vi vill mest av allt.

Mycket som snurrar men i morgon får vi förhoppningsvis iaf en läkartid sen får vi ta resten på mötet. Håll tummarna för oss...


Prednisolon??

Jag och sambon söker på massa olika saker nu för att få så mycket information så möjligt som vi kan ha till använding om vi får en läkartid till veckan. Och lyckades hitta information om något som heter Prednisolon.
Det jag inte rikitgt förstår är vilka som får det? Det verkar som det har något med immunförsvaret och göra för endel och andra inte? Verkar vara ganska många som fått testa detta vid upprepade missfall, och det verkar hjälpa ägget att fästa också? Detta skulle ju jag verkligen vilja testa! =) 

Vad är skillnaden?

På äggdonation och embrydonation?


Svar på Frågestunden..

Jag fick ju inte super många frågor men svarar på dom jag fått och kommer det fler frågor så svarar jag självklart på dom.
 
1. Skulle vara intressant att veta hur du och din sambo träffasdes och hur länge ni har varit ett par! 
Önskar en läsare från Finland ;)
 
Svar:
Vi träffades när vi båda var ute och det var kärlek vid första ögonkastet. Kanske låter som en klyscha men det var verkligen det. Jag vill inte vara mer ingående ifall det är någon jag känner eller som vet vem jag är och kan lista ut att jag är jag. Vi har vart ihop i ett par år. 
 
2. Hur gamla är du och din sambo? 
Har du kanske några bra tips för dom som fortfarande kämpar med barnlösheten för att orka fortsätta? 
Jag hoppas verkligen att detta försöket kommer lyckas men om det inte gör det har ni någon plan för hur ni vill gå vidare?
 
Svar:

Jag är 25år och min sambo 31år.
 
Mina tips till er alla där ute som också kämpar är att faktiskt känna efter hur du/ni egentligen mår.
Mår ni inte bra och känner er deprimerade, ta en pause och jag vet tro mig en pause är det sista man vill men det hjälper fruktansvärt mycket, och ni behöver inte ta en pause från själva bebisverkstan utan kanske bara från IVF eller olika behandlingar. Jag var deprimerad, stressad och väldig ledsen, jag är glad att jag inte gjorde någon IVF under den här perioden för vet inte om jag hade orkat med det psykiskt. Sen måste ni också tänka på att ni inte strävar efter att ni ska må helt perfekt och att livet alltid är underbart varje dag, utan att ni ska må så bra ni kan i den här fruktansvärda resan vi går igenom.
 
- Kurator eller Psykolog.
Jag rekommenderar en kurator tycker dom är mycket lättare att ha med och göra och gärna en som jobbar på fertilitet som har lite koll på vad vi faktiskt går igenom. Det har verkligen hjälpt mig. Hade inte jag gått till kurator hade jag aldrig vart där jag är idag. 
 
(Har skrivit ett inlägg om detta lite längre ner också)
 
- Ta hand om varandra och lyssna och stötta varandra. 
 
- Sista tipset och det bästa ge aldrig upp! ♥
 
 
Om vi inte lyckas med det här tredje och sista betalda försöket kommer vi köpa fler försök med IVF men då kommer vi nog byta till privatklinik i Karlstad och byta till Falun. 
Men säger läkarna att vi borde tänka om och kanske fundera på något annat så får vi ju självklart göra det.
 Vi har även tänkt på det också vad vi skulle göra om vi negativa besked om att fortsätta med IVF.
 
3. Jag tänkte passa på att fråga (du behöver inte svara om du inte vill.) 
Om det visar sig att ivf inte funkar för er. Om man struntar i vad läkarna säger, vilken väg skulle ni VILJA välja?
 
Svar:
 
Ingen fråga är dum! =) 
Eftersom jag verkligen vill bli gravid, jag kan inte tänka tanken att jag aldrig skulle kunna få uppleva det.  
Äggdonation är väl det vi tänkt efter IVF men samtidigt är jag kluven kring det och jag vet inte varför men det är nog för att jag egentligen inte vet så mycket om det utan bara att det kan vara ett alternativ för oss. 
 
Jag vill tacka Ida Fru B och Malaika för era frågor, super bra frågor. 
Och jag ber om ursäkt om jag inte vart helt tydligen men vill inte avslöja för mycket om mig själv. 
 
 
 
 
 

Cykeldag 74

Idag är jag på cykeldag 74 och mensen kom äntligen i morse :) Den fick komma vilken dag som helst från och med idag, hade den kommit tidigare hade jag tagit ett eget beslut men känns skönt att den kom idag.

På måndag öppnar kliniken och måndag är det femte blödnings dagen så då måste jag ta pergotime om jag ska göra det och det vill jag så hoppas Ghada tycker det samma. Jag vill ha regelbunden mens speciellt nu när vi ska börja IVFEN! Annars lär jag få vänta mellan 70-80 dagar igen och de vill jag inte.

Om man gör långa protokollet vilken cykeldag börjar man med nässpray?


Nu börjar allt snurra och jag är rädd.

Idag har jag fått tillbaka rädslan för att något är fel på mig, den känslan kommer och går. 
Jag vet ju att jag har PCOS men jag är rädd att det är fel på min äggkvalité, jag har vart rädd för det länge men ibland glömmer jag bort och inte tänker så mycket på det men idag har jag tänkt massor på det. 
 
Anledningen till att jag är rädd för att det ska vara så är pga våra två IVF som inte gett topp resultat. 
Vi har ju som sagt gjort två IVF.
- Första IVF fick vi ut fem ägg 1 berfruktat och det var ej i toppkvalité det slutade i MA. 
- Andra IVF höjde vi dosen men fick bara ut fyra ägg och ett blev berfrutat och det va lite bättre i kvalité än det första men ingen topp kvalité och det tog sig inte alls. 
 
Varför producerar min kropp så dåligt med ägg? 
Varför är dom få äggen jag lyckas producera ej i toppkvalité?
 
Det är väl dom två frågorna jag funderar mest på!
 
Jag hoppas att jag kommer få bra svar på dom här frågorna så jag slipper fundera mer. 
Men jag är rädd att om dom säger att det ser bra ut, vet tyvärr inte om jag kan lita på det svaret. 
 
Ni läsare vet ni hur man får reda på hur man har dåliga ägg? Kan man ta någor prov eller ser man det via vul? 
Om ni vet så vore jag jätte tacksam om ni berättar för då kan jag med dom kolla det, bara jag vet vad man gör!
 
 
 

Frågestund?

Jag funderar på att ha en frågestund här i bloggen.
Vet inte om det finns något intresse för det men kan ju testa.
Har ju massa läsare så några frågor borde ni väl ha? 
 
 
Så har ni några frågor till mig kan ni bara lämna en kommentar så kommer jag svara på alla frågor i ett inlägg. 
 
TÄNK PÅ ATT MAN FÅR VARA ANONYM!
 
 

En pause i allt kaos är det bästa..

Vi har snart haft ett års pause från IVF och det är nog det bästa vi gjort! På det året har vi hunnit med både jobbiga och bra saker. Det värsta var missfallet i december, jag har inte än idag kommit över det helt men det kommer jag kanske aldrig göra? Men nu kan jag leva med och må bra, och att må bra är det vi gör och mycket bättre än så kommer det inte bli förens vi får ett barn. Vi mår så bra vi kan med vår livskris. 
 
Vi har fått kämpa fruktansvärt mycket för att få må bra, det tog lång tid innan jag kunde säga att jag mår bra och mena det. Dock är inte alla våra dagar bra men vi kämpar på och försöker ha fler bra dagar än dåliga. 
Hade vi inte tagit pausen som i från början inte var meningen att bli en pause så vet jag inte hur vi hade mått idag. Antagligen hade vi mått fruktasvärt dåligt!
 
Vi har ju försökt på egenhand under det här året men det känns som att vi gett den naturliga vägen tillräckligt många chanser och insett att det är inte på det sättet vi kommer bli gravida och vi accepterar det. 
 
Det känns som både jag och sambon har kommit väldigt långt dom senaste månaderna vi accepterar läget (speciellt jag som haft svårt att acceptera) men jag började acceptera mer och mer efter jag fick diagnosen pcos. 
Även om jag var grymt besviken på att det tagit 2.5 år under utredning att få veta det så har det hjälpt mig väldigt mycket. 
 
Så nu håller vi tummar och tår för att den tredje och sista betalda IVF ska funka för oss och att vi får testa det långa protokollet. 
 
Jag rekommenderar alla att ta en pause, stanna upp och känn efter hur mår du egentligen. Mår du inte bra sök hjälp och börja arbeta på att må bra igen och ta sen nya tag det är det bästa jag gjort! Och kämpa inte för att må super duper bra för det kommer du aldrig göra i den här resan utan kämpa för att må så bra du kan. 
 
 
 
 
 

Svar på kommentarer

Hanna
 
Förstår precis hur du menar. Jag och min sambo har försökt i snart 3 år vi också och inget händer. Man blir så ledsen när man får reda på att kompisar osv får barn, blir så avundsjuk. Känner mig som ensammast i hela världen men de vet jag att jag inte är. Lycka till! Kram Hanna
 
Svar
 
Du är absolut inte ensam, men man känner sig fruktansvärt ensam i det här. 
Önskar er lycka till också. Snart är det våran tur! KRAM
 
Johanna
 
Jag håller mina tummar och tår för att er nästa ivf tar sig!! Det är ni värda efter all denna längtan och alla försök.
 
Svar
 
Tusen tack för din fina kommentar! 

En vecka kvar..

Idag är det en vecka kvar tills jag kan ringa kliniken! :)


Så orättvist att andra ska hinna före när jag planerat och drömt i snart 3år.

Många är gravida nu fruktansvärt
många. Och dom två gångerna jag vart gravid har jag kollat på vagnar,skötbord mm som jag vill ha.

Jag vet exakt vad jag vill ha i det mesta och nu lägger det flesta gravida ut de sakerna på Facebook och Instagram.
Saker som jag kollat på för över ett år sedan och långt innan jag ens tänkt på att skaffa barn och nu ska dom köpa det till sina små bebisar!

Orättvist är vad det är! Jag kan inte hjälpa det men jag är avundsjuk som fan. Men nu kan jag hantera avundsjukan på ett bättre sätt än innan.
Den gör mig inte deprimerad som tidigare.

Jag vet att det blir min tur en vacker dag det vet jag till 100% för på ett eller annat sätt kommer jag bli mamma och min sambo pappa.


Cykeldag 70

Jahaja dagarna rullar på och vi är redan i Augusti och semestern är snart över. Men det gör inte så mycket eftersom jag längtar tills vecka 34. Jag vill bara ringa och få en tid så vi kan börja planera inför vår tredje IVF.

Jag hoppas mensen håller sig undan tills det öppnar. För då finns det verkligen en anledning till att komma dit!

Jag mår fortfarande bra och känner mig positiv och jag ser fram emot att få komma igång. Snart ett år sedan vi gjorde sista IVF. Ett år??? Shit vad tiden går fort! Men jag är glad att vi väntat och fått en paus det var behövligt!

Sambon är också piggare och gladare igen så känns väldigt bra.

Vill även säga ett stort grattis till kampfisken! :)

Detta blev ett väldigt rörigt inlägg med hoppas ni hänger med ;)


RSS 2.0