Äntligen inga mer piller på en stund!
Nu har jag ätit klart både proveran och pergotimen vilket känns underbart!
Eftersom jag haft ett litet uppehåll med mediciner och alla hormoner pga graviditet och missfall så har min kropp reagerat strakt den här gången om man säger så.
Mitt humör har vart hemskt eller är fortfarande och vart i tre dagar nu och det är så jävla hemskt. Jag vill inte vara så arg som jag är hela tiden fräser och skriker är typ det ända. Min stackars sambo längtra tills gamla jag är tillbaka igen och det är han inte ensam om. Jag är så trött på mig själv just nu men vet inte hur jag ska komma ur den här skiten?
Men en sak som jag märker skillnad med om jag jämför med nu och för kanske ett halvår sedan är att nu kan jag erkänna och säga att JA JAG MÅR SKIT! Förr neka jag bara och låt det bara fortsätta i flera dagar/veckor tills jag bröt ihop.
Det som är jobbigast är att jag kan inte säga exakt vad som gör att jag mår så här dåligt.
Om det är missfallen? Misslyckade IVF? Att alla andra blir gravida? Att jag blir frustrerad att det inte går för oss? Att få förstår hur jag mår? Att jag kunde vart höggravid nu? Medicinerna?
Det är så mycket känslor och tankar ock det känns som det inte är många som verkligen förstår vilket jävla helvete VI går igenom.
Jag vill bli GLAD och POSITIV igen!
Vul bokat!
Ringde i morse till KD för att höra om jag kunde få ett VUL bokat och det fick jag så fredag 1 Februari ska vi dit det blir cykeldag 13 så det blir jämt strax innan ägglossning om allt går enligt planerna! Dock får vi inte våran vanliga läkare men det ska nog går bra ändå.
Känns ändå gott och ha en plan att följa.
Jag börjar känna mig lite positiv till att bli gravid igen, eller jag har inte vart negativ klart jag vill bli gravid med rädslan för missfall igen är stor men jag känner mig ändå på ngt vis redo att prova igen och vi får helt enkelt ta det som det kommer.
Cykeldag 2
Hejsan allihopa..
Det går som sagt lite upp och ner och fyllde 25 år i veckan och har haft det väldigt jobbigt kan jag erkänna.
"25 år är ingen ålder" men för mig är det de och jag har så länge jag kan minnas alltid velat bli mamma innan 25 års ålder och nu är jag 25 år och är ofrivilligt barnlös!
Men det finns lite positiva saker också jag har ätit provera i 10 dagar och min mens kom igår så är nu på cykeldag 2 så på torsdag på cykeldag 5 är det dags för pergotime och sen på cykeldag 10-12 så ska jag göra ett vul för och se om det är ägglossning på G. Det känns ändå skönt på ett sätt att vi är igång igen.
Har vart duktigt med både kost och gym nu i januari vilket känns väldigt skönt jag känner mig lite piggare och sundare vilket jag tror kan va en bra fördel när jag väl blir gravid igen och även nu när vi försöker igen. Jag ska inte köra detta viss länge utan försöka ändra min livsstil!
KÄMPA PÅ ALLA DÄR UTE VI SKA KLARA DETTA!
Citat
Hittat ett citat som jag tycker stämmer in väldigt bra med hur jag känner.
"Att ens drömmar går i uppfyllelse - det är ett av ödets råaste skämt"
Dags att börja leva igen..
Det senaste 1,5 året känns det som jag slutat leva och har bara fokuserat på olika behandlingar antningen pergotime eller IVF. Jag har levt för just det inget annat!
Nu är jag jävligt trött på detta och har bestämt att jag ska börja leva igen och göra saker jag tycker är kul och vill göra. Vi har länge velat resa men det har inte blivit av pga vi kanske måste ha pengarna till IVF eller någon annan behandling eller så har man tänkt att det kanske inte är bra att resa tänk om jag är gravid ja ni kanske förstår vad jag menar.
Vi har levt ett jävligt begränsat liv, nu är det slut med det! Vi har kämpat och kämpat men ändå har det inte räckt till men åren går faktiskt och vi kan inte sitta och "vänta" på att vi ska bli gravida. Känns som vi väntat och stoppat upp våra liv alldeles för länge nu.
Alla andra väntar barn utom JAG! :(
I min lilla stad som jag bor i är det just nu babyboom kommer upp en ny varje dag på facebook känns det som.
Bara den här veckan har jag fått reda på 4-5 st som ska ha barn totalt vet jag väl 10-15 st som ska ha i år redan.
Ja jag är jävligt avundsjuk på alla andra som lyckas!!!
Försöka med nya tag..
Igår var det ju den 8 Januari vi skulle ha fått sett om det va et fint litet hjärta som slog, men istället blev det att kolla så alla rester va borta och planera lite för dom närmaste månaderna.
Det blev en ganska jobbig dag igår med mycket känslor men det va ändå så skönt och få prata med Arne även om vi fick höra saker som vi är trötta på och höra så va det skönt och vi har en liten plan för dom närmaste månaderna.
Vi ska nu försöka med Pergotime i minst två månader har jag och sambon sagt och även Arne tyckte det va det bästa alternativet just nu eftersom vi har lyckats själva så är det värt att försöka i någon månad innan vi gör det tredje och sista IVF.
Det känns som det bästa beslutet just nu och jag kan erkänna att jag hade inte orkar med en IVF behandling just nu. Som ni märkt har jag ju inte bloggat på länge men ska nu försöka va lite mer aktiv med det men jag har haft det super jobbigt och har det än men jag försöker nu gå vidare vilket inte alltid är så lätt men jag försöker.
Det som är jobbigt just nu är inte själva missfallet utan det är mer att jag är rädd att det ska hända igen.
Vi pratade ju med Arne om att vi är oroliga att det ska hända igen och sådär och blir jag gravid igen nu under den här tiden vi provar själva så ska vi ta progesteron direkt vid posetivt test + att jag ska få folsyra utskrivet det är väl en lite starkare sort en den som finns receptfritt. Att jag ska få ta progesteron känns jätte bra vilket va det jag ville även om inte det garanterar att det blir en bebis så är det värt ett försök och skulle det bli ett missfall igen så känns det ändå som att vi gjorde en sak annorlunda.
Så idag startar jag med Provera för att få en blödning och sedan starta med Pergotime.
På VUL igår hade jag ingen mens eller ägglossning på G så därför kör vi en kur med Provera.
Svar på kommentar
Astrid
Fan vad jobbigt för er.
Jag blev gravid innan vi skulle börja med ivf. Men barnet var inte frisk och vi var tvungna att avbryta vecka 21. På något sätt känns det lite lugnare att jag kan bli gravid, samtidigt som att sorgen är enorm.
Jag förstår hur det känns. Ingen skulle behöva gå igenom detta. Kramar om dig!!
Jag blev gravid innan vi skulle börja med ivf. Men barnet var inte frisk och vi var tvungna att avbryta vecka 21. På något sätt känns det lite lugnare att jag kan bli gravid, samtidigt som att sorgen är enorm.
Jag förstår hur det känns. Ingen skulle behöva gå igenom detta. Kramar om dig!!
Svar:
Hej!
Jag beklagar verkligen! :(
Första missfallet va jobbigt men jag visste ändå att det kan hända. När jag väl blev gravid igen och helt själv så kändes det så himla perfekt och detta kommer gå bra visst lite orolig va jag men jag kände ändå att det kommer gå, men det gjorde det inte och det blev en sådan stor besvikelse och att vi just fått missfall vid både IVF och när det va naturligt!
Kramar om dig med!!
