Skulle kunna vart jag

Läser ju som sagt boken längta barn och det är så äckligt för det skulle kunna vara jag själv som skrivit det mesta jag läst än så länge. Jag inser att dom känslorna jag har är faktiskt normala i bubblan vi lever i. 
 
Var hos doktorn igår igen egentligen skulle vi ju se hur jag mådde av medicinerna och så. Men eftersom jag inte tagit dom så pratatde vi lite om hur jag mår nu och hur jag ska fortsätta leva för att inte må så dåligt igen. Så det känns skönt. Och har lovat mig själv och alla andra viktiga människor runt mig att jag ska söka hjälp direkt den här gången istället för att låsas må bra i månader.. 
 
Jag har ju en del funderinger som snurrar runt i mitt huvude tex:
- Vad finns det för olika hormonbehandlingar? 
- Finns det isf något nytt vi kan prova?
- Finns det något specillet mot PCOS?
- Är det långa protokollet något för oss?
- Är min äggkvalité verkligen bra?
- Är äggdonation någor för oss?
 
Som sagt det är massor av saker som snurrar i mitt huvude och jag försöker söka efter svar men för och vara ärlig så tycker jag det är super svårt att hitta svar på nätet. Men skulle jag få svar på alla dessa frågor på fertilitet i Karlstad skulle jag nog aldrig lita på att det stämde. Så det känns vart fan ska jag vända mig? Vi funderar ju på att när vi gjort tredje IVF och om den inte lyckas så funderar vi på att söka privat hjälp på Charlottamottagningen i Karlstad. Och om vi sen ska köpa egna IVF försök så funderar vi på Falun i stället för Örebro eller Uddevalla tror det fanns där också (inte helt säker) Om vi har tur så behöver jag kanske inte ens fundera på allt det här men just nu gör jag det. Jag vill komma till Karlstad nästa gång med olika förslag och visa att vi är pålästa och vet. För det va just de som hjälpte mig nu sista gången. 
 
 
 
 
 

Kommentarer
Postat av: Sanna

Hej,

Jag hamnade i din blogg av en slump och ville bara skriva en liten solskenshistoria.

Jag gick på utredning under flera år på KS i stockholm då jag inte hade någon mens. Således ingen ägglosnning heller. Jag fick också diagnosen PCO + beskedet att jag eventuellt aldrig kommer att kunna få egna barn. Jag fick heller ingen medicinering då man inte var överens om vad som var fel.

Åren gick och jag hade fortfarande ingen mens. (inga preventivmedel har jag användt heller).

Sen träffade jag min nuvarande sambo för ett år sedan. Efter 4 månader berättade jag att jag eventuellt inte kan få barn vilket han tog hårt men ändå accepterade. Sedan gick det ytterligare 6 månader varpå jag hade två mindre blödningar (första på 5-6 år i mitt liv). Inte riktigt mens men ändå en kortare blödning.

Sen helt plötsligt började jag må väldigt konstigt och trodde jag hade cancer. Efter vidare utredning igen visade det sig att jag var gravid och jag är nu i v 17 och håller alla tummar i världen på att det ska gå hela vägen.

Ibland bara händer det!

Jag håller alla tummar för dig och lycka till!!

2013-07-15 @ 16:17:34

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0