onskanomattbligravid

Dagarna rullar på så snabbt och idag är jag redan på cykeldag 14 vilket betyder att det närmar sig ägglossning (om allt funkar som det ska)

Vi har faktiskt inte ens tänkt på att det redan är dags för mystider vilket är skönt iofs kom vi ju på det men vi har haft mysiga stunder då det inte handlar om att bli gravid eller vad man ska säga och jag hoppas vi kan försöka fortsätta så iaf den här omgången.

Känns inte direkt som jag ska ha ägglossning visst lite ont i magen har jag men inte alls lika tydligt som när jag äter pergotime. Men kan ju bli så att jag får ägglossning senare än vanligt också eftersom jag är utan pergotime denna månaden. På ett sätt är det jävligt skönt och inte veta ngt men på ett sätt är det jävligt jobbigt också. Men tänker inte ta några ägglossningstest heller utan vi kör på och hoppas på de bästa ;)

Alla mina läsare :)

Denna månaden ska jag vara utan pergotime vilket känns lite nervöst eftersom jag kommer verkligen inte ha koll på om jag får någon ägglossning eller när. Fast på ett vis känns det gött för då kan vi mysa till det när vi känner för det men iofs så känner jag ju av ägglossningen ganska mycket så vet väl på ett ungefär ändå fast ändå inte.

Igår när jag var hos kuratorn så prata vi lite om min ångest för det är något jag är väldigt orolig över. Och kuratorn sa ngt väldigt bra som jag inte direkt tänkt på och det är att jag har inte kontroll över så mycket saker som jag vill tex jobb och barn så istället städar jag och även planerar allt i minsta detalj + att jag stänger inne mycket känslor så allt blir en ond cirkel och då får jag ångest!
Nu har jag fått en läxa att jag ska säga ifrån när jag börjar få ångest och jag ska även försöka vara ledsen när jag är ledsen och inte stänga inne vilket kommer bli en utmaning. Nästa gång vi ska dit är planen att sambon också ska med men beror lite på jobbet också men han ska försöka få ledigt!

Vi pratade även lite om ensamhet och jag känner mig inte direkt ensam visst jag har inte lika många vänner kvar som jag hade när jag va 20år men samtidigt så har jag få men riktiga vänner. Men kan känna mig jävligt ensam just i den här resan och eftersom jag inte är den som jämt skriker ut det så blir det väl kanske så. Ibland önska jag/vi hade ett par man kunde ungås med då och då och prata om sin resa och självklart andra saker också.

Men igår kväll va första kvällen på flera dagar som jag kunde sitta i lugn och ro i soffan utan ångest och det va UNDERBART!

Idag när jag satt i väntrummet till kuratorn satt det två yngre tjejer där och hon ena va gravid i vecka nio och skulle göra abort som jag fattade det. Hon mådde så jävla illa så hon ville ha det där jävla pillret så det kunde börja blöda någon gång så hon kunde må bra igen plus att hon ville festa! Visste inte om jag skulle skratta eller grina, hade lust att ge henne ett slag i ansiktet!

Varför sitta och skryta om att man ska göra en abort i ett väntrum? PINSAMT!

Eller så är det jag som är pinsam som inte vill att hela världen ska veta allt om mig! Borde inte vi som kämpar kunna få den chansen istället för en snorunge??

Som den här omgången ska jag inte äta pergotime utan nu blir det varannan månad framöver. Men ingen har någonsin vad jag minns kollat mig med vul när jag inte ätit pergotime. Alltså vid ägglossning borde man inte det? Speciellt när man har det struligt med ägglossning? Jag vet inte om jag börjar bli tokig eller ngt ;) men man försöker med precis ALLT!!

Jag har haft två jobbiga dagar nu och en kompis kusin och hans tjej ska bli föräldrar i Augusti, jätte kul för dom! Kan inte ens glädjas. Jag funderar på att ta bort min facebook så jag slipper se när alla andra lyckas!!! Ja ni förstår mitt humör är inte det bästa. Som tur är ska jag till kuratorn i morgon.

Jag tränar ju och skulle vilja dricka protein drink en gång om dagen men vet ej om det är så bra när man försöker bli gravid och gör lite olika hormonbehandlingar?? Vet någon av mina läser något om detta?? Isf får ni gärna lämna en kommentar. Försökt söka runt lite om det men inte fått något bra svar.

Jag har haft mensvärk sen i onsdags kväll och tjuvtestade i torsdags och det va negativt, testade även idag och det va negativt nu med. Är rätt säker på att det är idag min mens ska komma så vill sluta med lutinus så jag inte blir sen massa dagar + att jag är trött på alla biverkningar jag haft.

Hur känner jag mig? TOMT känns det. Känns som tiden står stilla och att jag inte känner något just nu. Men på något vis känner jag att vi får ta nya tag denna månaden. Dock är jag lite nervös eftersom ingen pergotime ska tas och min kropp är ju som den är så jag hoppas innerligt att jag får mensen ungefär när jag ska.

Någon som vet hur dom är där? Jag funderar på om man kanske skulle göra en utredning där också och se vad den visar. Känns som det är något vi missat!

Idag var jag hos kuratorn för första gången uppe på fertilitet och det känns himla skönt. Så hoppas detta ska hjälpa mig och ta mig vidare.

Hatar lutinus jävla kletigt och jag måste ha skydd hela tiden vilket jag avskyr men vad gör man inte? Plus att den har inga roliga biverkningar. Min hud är hemsk fullt med finnar plus att jag mår rätt illa av och till. Men jag gör vad som helst så bara att stå ut.

Mår illa och är säker på att det är lutinus som gör att jag mår illa. Hoppas det inte sitter i hela dagen. Men får hoppas det är värt att må illa och för rätt anledning.

Jag vet inte jag ska förklara men jag mår verkligen inte bra så jag längtar tills på tisdag då jag hoppas på bra råd och hjälp! Jag har en hemsk ångest som gör att mitt humör blir hemskt, jag vill inte vara den här personen jag är nu. Plus att jag får progestoren i kroppen varje dag två gånger. Förlåt om det är jävligt negativt här i bloggen just nu men det ska ändras jag LOVAR!

Om inte vi hade fått vårt första missfall vid första IVF så kunde vi kanske vart föräldrar nu och det känns väldigt jobbigt. Jag borde kanske inte ens tänka så men blir automatiskt. Så igår hade jag en väldigt jobbig dag fick även igår reda på att en arbetskompis är gravid och ska ha i augusti vilket också känns jätte jobbigt. Vart tre graviditeter sen jag började jobba där och inte vart där ett år än så alltid massa bebis prat trodde jag äntligen skulle få slippa men så börjar de om igen :( men men bara att bita ihop.

Längtar tills nästa vecka då jag ska få prata med kurator. Ska bli så skönt jag behöver verkligen det. Har inte mått bra dom senaste veckorna och orolig för ångest bla.

Igår började jag och ta Lutinus som är som en tablett som är fylld med massa progesteron. Igår kväll skulle vi mysa till det lite men kom på att jag inte tagit Lutinus så fick ta den nästan direkt efter? Frågan är om de är så bra? Hmm? Inte så mycket att göra åt gjort är gjort. Men det ska ju göra så att allt trivs mycket bättre så kan ju hoppas det gjorde susen.

I torsdags var jag ju i KD och allt såg bra ut hade två ägg som var på G så ägglossning någon gång under helgen trodde hon. Fick även en ny folsyra och vagitorier med progesteron som jag ska ta morgon och kväll från och med i morgon fram tills jag får mens eller ett + . Tar det sig inte nu så ska jag äta pergotime varannan månad tills det tar sig eller tills vi vill göra IVF 3. Så nu har vi en plan att följa. Jag behöver dock inte ta blodprov denna gången för det hade tydligen sett väldigt bra ut.

Jag är läst lite om träning och missfall och förra månade slutade jag träna efter ägglossning denna månaden funderar jag på att köra på som vanligt tills jag vet om jag är gravid eller inte.
Vad vet du om graviditet och träning?

Alla kvinnliga idrottsstjärnor träna ju mycket mer än mig så varför ska jag sluta?

Svårt och veta vad som är bäst!