onskanomattbligravid

hon gillar att ligga i och kika på figurerna som hänger. Man ser så himla stor skillnad på henne om man bara ser tillbaka två veckor. Hänt så mycket det två senaste veckorna. 

Hon går stadigt upp i vikt och väger idag 3845g, amningen funkar felfritt vilket är underbart. Med allt slit så är jag så glad att det funkar. 

Det enda problemet vi har är att hon inte fått något namn än. Vi har kört fast!! Det känns hopplöst, snälla ge oss massa förslag. Alla namn som är på alla listor är ingen idé. Gått igenom alla listor som finns tror jag och inget känns rätt! Så har ni några namn på lager som inte är vanliga eller finns med på listor SKRIV! 

Tanniz fick mig att se bloggen på ett annat sätt med sin kommentar. Så tusen tack! <3 

Jag vet inte hur jag ska göra med bloggen framöver, jag vet inte rikitgt vad jag ska blogga om längre. Samtidigt som jag inte bara vill avsluta. Ni är ju ett gäng som följt oss igenom vår resa.

 

Sommaren är här och den här sommaren är ju såklart den bästa. Dock är det inte så lätt och ha ett spädbarn i den här värmen. Jag brukar vanligtvis ligga på stranden sola och bada men jag vågar inte ta med vår tjej till stranden i den här extrema värmen. Det får bli nästa år istället. Hon är väldigt varm av sig och har det lite små jobbigt speciellt på dagarna då hon sover väldigt lite. Inte lätt och vara liten. 

 

Vad hittar ni på under semestern med era små i denna värmen? 

Vi låg inne på avd 14/BB från natt till torsdag tills på söndag. Det var lite små tufft för Lillan ville inte suga rätt, när hon väl sög hade jag för dåligt med mjölk. Jag kände mig värdelös och var mycket ledsen till råga på allt fick vi inte sova ihop. Jag dela rum med två andra (inte samtidigt) men som tur var va det två goa tjejer. Men man vill ju få vara tillsammans som en familj. Vi låg inne pga att Lillan gått ner i vikt och inte åt riktigt. 

 

Kan kortfattat säga som så här att vi tyckte det var sådär, dom missade väldigt mycket grejer och det var kaos kändes det som. Ingen direkt hjälp och dålig info, alla sa olika så man blev bara förvirrad! 

 

Amningen har verkligen vart ett enda stort kaos och jag som verkligen velat amma innan jag ens fått barn. Jag har känt mig så värdelös och dålig pga detta. Men nu äntligen funkar amningen och jag kan hel amma. Jag vägrade ge upp och det gav resultat. Men det började aldrig funka under tiden vi var på BB utan det är ungefär för 1,5 vecka sedan det börja funka så det kan ta tid. Det är absolut inte så enkelt som det ser ut på filmerna man får se på föräldrautbildningen. 

 

 

När jag vaknar på onsdags morgon har jag fortfarande mensvärk plus att det rinner väldigt från underlivet men ändå inte hela tiden men ibland. Så jag börja oroa mig för att jag läckte fostervatten men tänkte jag avvaktar lite. Så går upp och äter frukost men sen orkar jag inte mycket mer utan får gå och lägga mig och sova igen. Känner fortfarande att det rinner ibland så tillslut ringer jag in då va klockan runt 14. Hon på förlossningen ville jag skulle komma in men det var ingen stress, mensvärken var hanterbar så det va för de ville kolla om jag läckte fostervatten. 

Så ringer hem sambon från jobbet och säger att vi ska på kontroll. När jag ringt han skulle jag ta en snabb dusch och klä på mig men fick så grymt ont så fick lägga mig igen. När sambon kom hem sa jag att jag har jätte ont, så han får skynda sig att duscha och klä på sig och sen hjälpa mig att få på mig kläder för att duscha var inte aktuellt. 

Under bilresan blir smärtan värre och och tätare och när sambon klockar värkarna är det ca 5 min emellan. Jag säger under bilresan att jag hoppas innerligt jag är lite öppen när vi kommer fram annars dör jag pga smärtan och hur ont kommer det inte göra om jag inte skulle vara det. 

När vi väl kommer fram får vi ett förlossningsrum direkt för sköterskan ser att jag har kraftigt ont. Rätt snabbt får jag lustgas och de kontrollerar hur mycket öppen jag är. Jag var 4cm öppen!! Va tvungen på toa och göra nummer två strax efter kontrollen och det va det värsta toabesöket i mitt liv. Ont som fan och jag lyckas höra sköterskan säga till sambon att detta kommer gå snabbt så du är beredd och ha lite koll på henne. När sköterskan gått skriker jag till sambon att jag hörde va ni sa!!! 

Nu är allt lite luddigt men jag provar lite olika ställningar och gåstol men att sitta på en toastol va det bästa så det gjordd jag fram tills krystväkarna blev rejäla sen la jag mig ner i sängen. 

Jag vet att jag sa flera gånger att jag måste få något mot smärtan men det va ingen idé, för det skulle aldrig hinnas med. Men fick en morfinspruta så jag skulle kunna slappna av mellan värkarna. 

När jag va helt öppen och skulle krysta så får jag hålla på ett bra tag utan att det direkt händer något. Vet att jag frågar om något är fel men det va det inte men jag hade inte tillräckligt starka värkar så när jag hållt på en bra stund får jag dropp och de blir genast starkare. De börjar förberada för att bebis ska ut. Jag känner även på bebishuvud innan hon kommer ut. Kl 18.58 11juni 2014 kommer vår lilla tjej ut.