onskanomattbligravid

Har ju glömt och berättat när vi var på besök på förlssningen och även fick prata med en barnmorska om min förlossningsrädsla. Alltså det som var väldigt dumt just den dagen var att jag var inte det minsta rädd, jag kände mig väldigt lugn och inte alls orolig. Men hon frågade lite frågor tex vad jag var rädd för och vad jag visste om förlossning. Jag visste ju knappt ngt mer än att det gör jävligt ont ;) HAHA! Så hon berättade hur en forlssning kan gå till och lite om smärtlindring. Det var super mycket jag inte hade en aning om så det kändes jätte skönt att få veta. Sen fick vi även gå in till förlossningen och kika hur det såg ut. Självklart när vi kommer in där så skriker en tjej, jag och sambon hade skojat om det innan. Men faktiskt så kändes det skönt att vi faktiskt hörde ngt än att det var helt tyst, för då känns det lite som att allt hade vart för bra för och vara sant eller vad man ska säga. Det är ju verklighet att någon skriker till och kanske ibland skriker sig igenom hela förlossningen. 

 

Barnmorskan tyckte inte jag var mer rädd än någon annan vilket jag redan trodde eftersom jag kände mig så extrem lugn just den dagen. Men kan ärligt säga att efter vi har vart på förlossningen så ser jag nästan framemot förlossningen. Sa till sambon att om ungen var färdig bakad så hade jag vart redo, jag blev så peppad på ngt vis. 

 

Så jag tyckte det var ett bra möte. Jag ska ju även till psykolog framöver och prata och jag tror det kan vara gott för det jag behöver prata om där är inget en barnmorska på förlossningen kan hjälpa mig med ändå. Utan jag behöver nog hjälp med hur jag ska tänka och få prata om själva händelserna som skrämt sig så. 

 

 

 

Här kommer gårdagens Bula.

 

Tisdagens söta lilla bula ♥

 

Jag fråga min BM igår och hon sa trycker det neråt är det inte bra då är den nog påverkad. Men då är det ju försent? Borde man inte ha lite extra kontroller på tappen när man har så onda sammandragningar som jag har? Jag har ju aldrig att det börjar lite lätt utan det gör as ont direkt. Då känns det som att det kommer gå fort? Jag har ingen aning detta är bara tankar jag har. 

Sitter och försöker skriva en inköps lista på allt som vi behöver köpa innan bebis kommer, men tycker verkligen det är jätte svårt och veta vad man behöver och inte. Även kollat lite vad man behöver ha med i BB väskan och det känns med som kaos. Det är så mycket nytt och jag är expert på att stressa upp mig för små saker vilket är dumt och onödigt så försöker att inte göra det men blir ändå på ngt vis lite stressad när jag känner att jag inte har helt koll på vad som behövs. KONTROLLBEHOV!!! 

 

Vi har även lyckas fått tag i ett nytt boende och vi flyttar 1 juni. Japp 25 dagar innan BF! 

Jag får ju inte anstränga mig för mycket pga mina sammandragningar så jag känner mig så dum, jag vill ju greja och göra en massa saker men gör jag det får jag ont och det är inte värt det och jag vill ju lillan i magen ska stanna iaf till 25 maj och jag vill att hon ska må bra. Det är tre rum som behöver tapetseras och det hoppas jag innerligt blir gjort direkt vid inflytt så vi slipper det senare.

 

Det är mycket saker på G och jag kan knappt göra ngt. Men jag är inte alls så stressad jag var förr, eller stressad jag känner mig nog mer frustrerad än stressad. 

 

Men har ni mina kära läsare massa bra tips, snälla lämna en kommentar :D Jag tar gärna emot alla tips. Vi åker till Ullared 6-7 April så vore gött och få med sig så mycket som möjligt därifrån som är bra att ha framöver. 

 

 

Dom kolla hjärtljud på lillan en stund och kolla så inte hon tog skada av sammandragningarna men hon mådde fint. Gjorde även ett VUL där dom kollade så livmodertappen inte blivit påverkad men den var så fin så. Lämna även urin prov och ngt mer prov, urinprovet visa lite äggvita och vita blodkroppar så det skickades på odling. 

Jag tror jag har en urininfektion, det svider inte när jag kissar men känns konstigt i underlivet som det gör när man har urininfektion. Jag har ju haft det tidigare och känner igen känslan. Så jag hoppas det visar på det så jag kan få medicin och då får jag även ett svar på mina regäla sammandragningar. 

Har inte alls lika ont men har fortfarande ont. Jag hoppas det är bättre i morgon. Himla skönt att veta att lillan i magen mår bra, det är det viktigaste. Hade dock velat göra ett UL men det gjorde dom inget. 

Det jobbiga var att läkarn vi hade idag har vi haft tidigare och vi är inte direkt glada i han. När jag såg han visste jag att vi haft han innan och det var han som var så okänslig vid vårt MA! Jag har sagt att ser jag honom igen ska han få en käftsmäll men fick behärska mig. Men hade gärna haft en annan och hoppas det var sista gången jag såg han. Men han gjorde en bra insats idag men tål honom ändå inte. 

I morgon går vi ner på två siffrigt, herregud va tiden rusar iväg. Tänk att det är 100 dagar till BF, iofs kan det bli tidigare eller senare men ändå? Shit! 

Jag försöker verkligen njuta av graviditeten, försöker prata mer med magen på dagarna och så nu, kan erkänna att jag haft lite svårt för det. Eller svårt men det känns konstigt! 

 

 

 

 

Igår gick vi in i vecka 26 och jag ÄLSKAR verkligen att vara gravid. Jag är så himla tacksam att jag får uppleva det här, finns inga ord som kan förklara vad det här betyder mig. Jag är sjukskriven och måste ta det lugnt, mina fogar är inte mina bästa vänner men va fan gör det? Jag får uppleva det finaste som finns ♥

 

Vi har missat att tagit bilder denna veckan då det vart mycket men vi måste verkligen bli bättre på detta. Både jag och sambon tappar bort dagarna och helt plötsligt är det ny vecka. Vi måste även bli bättre på att ta bilder på mig i "vardagen" eller vad man ska säga. Finns knappt några vanliga bilder eller vad man ska säga med kläder på som gravid. Dock har ju inte magen synts så länge så inte vart så lätt heller. Men det är något vi verkligen ska bli bättre på. Vill ha så mycket bilder det går.

 

Annars är det full fart i magen och nu syns det även på magen när hon sparkar. 

Så nu ligger jag mer än gärna och kikar på magen. 

 

Nästa vecka ska vi till KD och träffa någon och prata om förlossningen och gå igenom och så (tror jag) 

Vi vet inte helt rikitgt vad det är man får göra men vi är tacksamma för det hjälp vi får. 

Ska även till BM igen till veckan och även läkare. Så nästa vecka består av massa läkarbesök. 

Även fått min graviditetspenning BEVILJAD! 

I morgon funderar jag på att ringa till två privatklinker och höra om det gör extra ultraljud. 

Jag är inge orolig eller så men inser att tiden går jätte snabbt och att jag snart inte är gravid längre och vill så gärna se bebis en gång till i magen ordentligt. Det är något speciellt!

Ifall man aldrig blir gravid igen så fick man uppleva det ordentligt. Sen är det en liten bonus och förhoppningsvis och få se könet igen. 

 

Idag har vart en jätte jobbig dag.. Jag var ju hos BM och var lite små nervös jag vet inte varför men jag var det. 

Jag kommer inte jobba ngt mer framöver, det är verkligen blandade känslor! Sen kom vi in och prata på min förlossningsrädsla, jag har ju haft den så länge jag kan minnas. Då fråga BM om vad som kan ha utlöst det, om jag vart med om något traumatiskt. Jag har alltid vart jätte rädd för att gå till doktorn och tandläkaren och jag har några traumatiska upplevelser som jag minns, men jag har inte tänkt på det på det sättet att det skulle kunna vara det. Så jag börja gråta och det gick inte att stoppa, jag har verkligen aldrig tänkt på det på det sättet och aldrig direkt prata om det. Alla vet att jag är fruktansvärt rädd men ingen förstår! Så nu har jag fått två remisser en till BB så vi ska få komma dit och dom går igenom och lite så, och sen även till en psykolog. Som jag kan få prata med om dessa traumatiska upplevelserna så det inte ska påverka mig vid förlossning. Så hoppas det ska hjälpa! 

Har jag nog aldrig mått så psykiskt bra som jag gör nu. Så känns lite knas att jag ska till en psykolog men jag tror det är bra.

 

 

Vår lilla dam i magen hade ingen lust att vi skulle höra hjärtljud idag heller men efter mycket slit om två Bm så gick det. Jag kände ju henne hela tiden så va inge orolig för något men man vill ju såklart kolla läget. Vi mätte även magen för första gången och jag ligger enligt kurvan än så länge iaf. 

 

Vi har även beställt vagn och babyskydd idag, ett väldigt stort steg men det känns helt underbart! Vi kommer hämta ut det i slutet av maj. Köpte även ett par byxor och strumbyxor från Lindex. Jag älskar volanger! 

 

Idag har vi gått 60% av graviditeten, shit alltså! 60%!! Det är inte länge kvar nu tills det är dags att föda! ;) Som vi fått kämpa i alla år för det här så är det snart äntligen vår tur att bli föräldrar ♥

 

Idag känner jag att det spänner lite och är öm. Men jag hoppas det stannars så. Ska till BM på onsdag då får vi prata mer om det här och om mitt jobb. Två gånger av tre har jag fått sammandragningar efter jobbet. Plus att det ställer ju till en massa när jag aldrig vet hur jag mår? Så jag vet inte om jag kanske borde bli sjukskriven? Eftersom det kommer så himla ofta. Tycker själv det är jättesvårt! Men vill inte ha så ont så ofta det som gör mig orolig. Sen hur ska man förhålla sig till det när det börjar? Vi blir ju jätterädda! Ni andra med sammandragningar hur har ni gjort och levt?