onskanomattbligravid

Längtan är stor

Hittade din blogg fr FL.
Jag är en av dem som försöker å försöker, kanske lite annorlunda då jag efter ett år av försök fick en liten tös. Hon är 5 år idag och jag har en ny pojkvän. För drygt tre månader sen började vi försöka få en liten, och det går Inge bra. Jag vet att 3 månader inte e nåt i detta sammanhang men det är precis som om all längtan å rädsla fr innan min dotter blev till - allt kom tillbaka till mig med full kraft nu. Jag är grinig, ledsen och känner mig så ensam för sambon förstår mig inte alls. Jag vill så gärna sluta må så här men vet inte hur man gör om man inte slutar försöka få fler barn å det vill jag ju inte...

Svar:
Vet hur det känns, när vi äntligen fick börja med pergotime och min ägglossning kom igång va vi skit glada och positiva men 11 månader senare och inget hänt så blir man depp.
Även om man har barn sen innan så är längtan säkert lika stort efter ett andra barn.
Nej jag vet inte ens hur man skulle kunna sluta?

Dagsforenliten
Bor du i sthlm? Kontakta vårdgarantin. Då behöver du inte vänta i mer än 3mån. Vi fick endast vänta i 1mån.
Lycka till med allt
Kram

Svar:
Nej bor i värmland!
Har tänkt på det där med vårdgarantin men inte fattat hur det funkar rikitgt.

Ända sen jag fick mensen har jag vart otroligt deppig och tappa all lust för allt!
Det har tagit riktigt hårt den här gången.
 hur länge ska man orka?

Idag har min dag vart sjukt jobbig jag är på hemskt humör och jag är trött på att se på facebook hur alla andra blir gravida och inte vi. Jag blir sjukt ledsen och även bitter just nu kan jag inte glädjas åt andra (jag gör det långt inne) men det känns såå sjukt jobbigt.

En sak är säker iaf att ju mer misslyckade försök ju mer redo för IVF blir vi!
Jag önskar vi kunde komma igång nu men om det tar 5 månader som det stog i papperna att det kunde ta så är det inte dags förens i maj.

Allt känns så tungt nu, jag hoppas det går över snart och att jag blir positiv igen. Det är inte alltid så lätt och vara det tyvärr. Önska vi kunde få komma igång med IVF nu, verkar va vår enda chans!

Ibland känner man sig bara så jävla värdelös!

Jag trodde inte jag skulle deppa ihop eftersom jag gjorde det för någon dag sedan men nu under kvällen har det krypit sig på mer och mer. Jag hade höga förhoppningar denna gången eftersom vi inte hade någon pergotime men har bestämt att jag kommer köra utan i mars med så får vi se om de ger mer tur då.
Att försöka bli gravid ska va underbart men detta är mer en mardröm som aldrig tar slut, varför ska det va så jävla svårt?

Mensen kom i exakt vanlig tid som den brukar på fredagarna SUUUCK!!
Nya tag även om det känns lite hopplöst jag deppar alltid ihop 1-2 dagar före mens så är inte så depp idag känns tungt så klart men jag har hunnit förbereda mig lite eftersom jag känt att mensen kommer att komma värre med sambon som blir jätte ledsen han hinner ju inte förbereda sig på samma sätt.

MEN KOMMER ALDRIG GE UPP!

Det va ingen magsjuka iaf men är inte helt pigg mår lite halv illa och är helt slö, på jobbet har det vart sjukdom under veckan men de är bara feber ingen mag eller spysjuka. Så vet inte om jag håller på och bli sjuk, eller om kroppen jävlas med mig. Har fortfarande lite mens värk men inte jätte mycket. HATAR det här!!

När jag gick hem från jobbet idag kände jag att jag MÅSTE verkligen på toa så fick skynda mig hem men det gick över, efter en stund känner jag av det igen och då är det PANIK så det var bara att rusa på toaletten sen gick det ca en halv timme timme så fick jag rusa igen. SUUCK! Är det magsjuka på G?
Har någon konstig känsla i magen + lite mensvärk så fattas bara att mensen ska komma också.
Får se hur resten utav kvällen blir.

Maria

Hej! Hur gammal är du och din pojkvän? Hur länge har ni försökt bli med barn?

Önskar er all lycka!

Svar:

Hej!
Jag är 24 och min pojkvän är 29.
På rikitgt med hjälp av pergotime har vi försökt i 10 månader blir 11 i mars.
Fick inte tillbaka min mens efter jag slutat med p-piller så hade aldrig ägglossning eller mens innan jag började med först provera sen pergotime.

Jag ska göra IVF och är galet spruträdd lite komiskt eftersom när man gör IVF innebär det att man tar en massa sprutor. Jag är inte så orolig för dom sprutorna man ska ta själv mer orolig för lokalbedövningen man ska ta innan äggplocket. Gör det ONT?

Om jag har tur så är jag inte rädd för sprutor efter den här resan.

Varje månad invänar jag alltid mensen jag gör aldrig gravtest eftersom min mens är väldigt exakt så vet jag när jag ska ha den. Jag vågar aldrig ta gravtest utan jag får hellre mensen än att få ett negativt gravtest.
Jag undrar hur jag ska kunna ta ett gravtest när jag ska göra IVF jag är verkligen så rädd för att få ett negativt test. Det är en gång på 9 månader som min mens va 2 dagar sen mot va den brukar vara men ändå tog jag inget test utan invänta mensen.

Jag vet inte varför men jag är rädd för att få ett negativt gravtest vet att jag kommer bryta ihop totalt så då är det bättre att få mensen. Jag bryter ihop ibland när jag får mensen också men jag fick inte det negativa gravtestet även om mensen är samma sak som ett negativt gravtest så känns de på något sätt lättare.

Igår såg jag på facebook att det va ett par som jag vet vilka dom är som skulle bli föräldrar vilket kändes tungt. I början tyckte jag inte alls det va jobbigt när andra blev gravida men nu blir det bara värre och värre tycker jag. Man är ju glad för andras skull långt där inne men jag blir bitter när andra lyckas och inte jag!

Idag är det 1 vecka var till bim och jag försöker och inte tänka på det så mycket men eftersom det är första gången utan pergotime så blir det många funderingar och man känner efter lite mer än vanligt eller ibland när något känns som de inte brukar får man ju ett hopp. Jag är rädd att jag kommer bli sjukt besviken om det inte vill ta sig denna gången samtidigt som jag är förberedd på det eftersom som dom senaste 9 månaderna har slutat med mens.

Längtan
Hej på er. nä man får inte ha cellförändringar inför IVF vad jag förstått.. tråkigt jag vet folk som varit tvungna att skjuta upp det pga det :( skönt att ditt var normalt i alla fall, det var mitt också förra året :) kram!

Svar
Okej men jag har ju cellförändringar men dom är normala? Det går inte om det är så heller? Utan man måste va helt fri? SHIT nu får jag PANIK!

Emelie
Jag vet faktiskt inte. Läkaren sa att de ville ha ett cellprov, troligtvis ska det vara normalt. I allafall inte allvarligt. IVF-världen är inte lätt att förstå sig på :)

Svar
Nej jag hoppas verkligen det eftersom jag har en dom är normala. Bm borde väl har gjort något åt det isf tycker man ju?

När man fyllt 23 år ska man ju iväg och och göra cellprov det är ju obligatoriskt och eftersom jag gjort en utredning så har ju jag gjort cellprov tidigare så idag va egentligen det obligatoriska tiden så jag fick åka dit och berätta hur det låg till. Så då blev det att jag inte gjorde något idag.

Emelie

Jag har cellförändringar. Jag tog cellprov i april förra året som visade på lätta förändringar. Fick då genomgå en konisering där läkaren tar en provbit från livmodertappen. Förlåt för detaljer ;) Jag tog ett nytt i förra veckan, nu inför IVF. Kram på dig

Svar

Okej det va meningen att jag med skulle göra det men då fick jag hem ett brev att dom va normala?
Jag har ingen aning jag. Får man inte ha cellförändringar vid IVF?
Kram

Idag har jag grina 3 gånger utan att veta varför? Vad är det som händer? Är det hormoner eller vad? Aldrig blivit såhär förut inte ens när jag ätit pergotime.

Lollo

Kan förstå dina tankar om IVF, men det finns flera metoder..
En metod, den vanligaste, är att man tillför spermier till ett ägg och då befruktas ägget på egen hand (förhoppningsvis).
Det andra är om man väljer ut en simmare av bästa kvalitet och sticker in i ägget. Sistnämnda försöket är ju ett ingrepp som är mer "onaturligt", då man väljer bort svaga och skadade simmare.

Är det inte lite av ett ingrepp att ta ägglossningstest oxå om man vill att allt ska gå till på naturlig väg?
Bara en tanke efter att läst lite på din blogg.

Lycka till hur ni än kommer fram till att fortsätta!

Svar

Jag har inte tänkt på det sättet angående ägglossningstest men på ett sätt har du ju rätt i det.
Anledning till att jag har ägglossningstest är för att jag har ätit pergotime och haft strul med ägglossningen.
Annars hade jag nog inte använt mig av det.
Tror jag!

Tack så mycket.

I morgon ska jag och göra cellprov har fått reda på att jag har cellförändringar så kollar var 6 månad men dom är normala så ska inte va någon fara om dom inte förändrats sen det senaste provet.

Enligt min BM ska inte cellförändringarna påverka att jag inte kan bli gravid och det är ju skönt att veta det va det första jag tänkte när jag fick reda på att jag hade cellförändringar.

Har du haft cellförändringar?

Carina

Hejsan! Först av allt bra skrivet . Skönt att läsa om någon i samma sits . Jag och min sambo har själva valt att inte tala om för vår omgivning att vi försöker skaffa barn . Jag kan disskutera alla snaskiga detaljer om mig själv för honom och han för mig . Så jag känner igen mig i det du skriver . Man tror aldrig att man själv skall sitta i den situationen att man behöver hjälp med att gravid . Speciellt inte när det verkar som folk i ens omgivning bara kan se på sin man och bli gravid .
Eller blir gravida på första försöket . Jag är inte avundsjuk bara lite bitter . Men jag blir fortfarande glad för andra . Jag hoppas verkligen att ni blir gravida snabbt .

Ta hand om er .

Kram

Svar:

Hej!
Nej man trodde ju verkligen inte att det skulle va så svårt man har ju aldrig fått höra om att de skulle vara svårt att bli gravid. Börja inse det när jag själv va tvungen att få hjälp men jag trodde de skulle lösa sig när jag fick provera och pergotime.

Man blir bitter ibland kan jag stor grina om jag hör att någon blivit gravid man är ju så klart glad för deras skull men samtidigt blir man arg för att de ska ta sådan tid för oss.

Nu är nog ägglossnings perioden över skulle jag tro eftersom jag fick positivt test i fredags så nu börjar den LÅNGA väntan tills den 24 februari. Denna veckan kommer säkert gå bra men alltid samma vecka som jag ska få mensen blir mitt humör hemskt och jag blir väldigt mycket ledsen speciellt när jag börjar känna av mensen någon dag innan. Men den här gången hoppas jag ju innerligt att det inte blir så här.

Idag fick jag ett SMILE på testet.
Så nu är de bara att hålla tummarna att de tar sig. Är så glad för dom här två positiva testen, trodde det skulle va kört utan pergotimen men va det inte.

Petra
Trist att ni känner så, olyckor känns individuellt och det är ingen lösning attatt försöka spekulera i vem som har det "värre"

Jag har haft 9 galna missfall på rad! Jag hade hellre varit utan, så skrota era teorier och lev efter och i er själva!

Det är ingen männsklig rättighet att få barn, det är en gåva och ett mirakel varje gång!

Lycka till!

Svar:
Det handlar inte om vem som har det värre än någon annan.
Detta va bara en tanke som jag har funderat över och här i bloggen skriver jag ner mina tankar just därför jag har bloggen.
Och jag beklagar dina 9 missfall och hoppas det snart är din tur att bli mamma.

Ser ut som det kan bli ägglossning denna månaden UTAN pergotimen, hur underbart är inte det isf?!? Eftersom jag inte haft ägglossning tidigare utan pergotime (pga att jag börja med p-piller tidigt och när jag slutade vill inte kroppen komma igång på egenhand)

POSITIVT är testet men kan ju inte veta helt säkert men känns ändå jävligt bra.
Gjorde även ett clerbluetest men det visa negativt men tog det kanske 30min efter de första i samma urin. Ska ta ett test till när jag kissar nästa gång och se vad det visar.

Emelie
Jag har tyvärr ingen blogg. Hoppas att det är okej att jag följer dig ändå :)
Jag ska också börja äta Pergotime efter nästa mens. Hur länge har du använt det? Fått några biverkningar?

Svar:
Det går så klart jätte bra.
Jag har ätit pergotime i 9 månader i sträck detta är första månaden utan.
Jag har inte direkt haft några biverkningar det ända är väl humöret som vart som en bergochdalbana.

Tina
För oss handlar det om komplikationer från tidigare operationer min man genomgått vilket gör att kvalitén inte är vad den borde (det sa de aldrig nått om innan operation-eller efter för den delen..) För mig är det "bara" en något hög hormonhalt som spökar men det påverkar inte särskilt egentligen. Vår läkare ger oss i princip 0 chans att lyckas vanlig väg. Däremot lyckades vi på första ivf försöket och har nu en 1 åring. Planerar att gå in i ivf karusellen igen nu och hoppas på ett syskon. Känns mycket bättre känslomässigt den här gången då jag vet exakt vad jag ska gå igenom och vet att metoden funkar och att jag rent allmänt antagligen är mer lycklig och lugn nu.

Håller tummarna för att det kommer gå vägen även för er. Tycker ni ska lägga på is VARFÖR det inte funkar naturligt och lita på ivf gör det i stället. Jag kände vid första besöket inför vår ivf att min läkare tog på sig alla mina problem och jag kunde gå otroligt lättad från mötet. Hoppas även ni får samma proffsiga bemötande!

Sist om frågan med att vara öppen eller inte. Tänk på att det inte går att ångra att vara öppen. Har ni en gång sagt nått så vet alla. För oss var det väldigt positivt men det beror förstås på vad för folk man har runt omkring sig.

Svar:

Tusen tack för dina svar.
Okej men då är det ju underbart att IVF finns och jag hoppas det tar sig lika fort och bra denna gången också för er. Jag har inte riktigt fattat det än så tror allt kommer bli mycket lättare när vi vart på infomötet.

Den översta är från idag om jag har tur så blir det ägglossning utan pergotime ser iallafall ut som det så hoppas på starkare sträck i morgon eller under helgen men kan ju inte veta säkert.
Men det känns som jag haft ägglossning i 2-3 dagar nu.
Bara att vänta och se.

Helena: Hej,
Vi har hållt på med IVF i över 1 år nu och vi har valt att inte vara helt öppna med det.
Däremot har vi berättat för våra närmsta vänner och chefen. Det blir svårt i längden att vara borta från jobbet några timmar här och där så jätteskönt att chefen vet om det så att man slipper smyga och hitta på vita lögner.

Däremot har vi valt att inte berätta för familjen, varför vet jag inte för självklart undrar de säkert och av all välvilja men på något sätt så är familjen svårast. Det gäller ju deras framtida barnbarn/ syskonbarn...

Jag tror inte att det finns något rätt svar, gör det som känns rätt och passar bäst för er. Det kan vara ganska skönt att ha någon som vet iaf så att man kan få prata av sig ibland. Personligen tycker jag att det är skönt att ha en tjej att prata om det med, även om min sambo är underbar så är det inte alltid så lätt att diskutera allt med en kille som aldrig haft mens, vet hur det känns med ägglossning osv...

Stort lycka till, det kommer gå jättebra!!

Stora kramar från en av tjejerna där ute som kämpar på...

Svar: Hej!
Tusen tack för ditt inlägg!
Det är jätte svårt med det här att berätta eller inte?
Men vi kommer göra så att vi väntar tills vi vart på infomötet för då får vi känna efter hur det känns och så. Just nu har vi inte rikitgt fattat det tror jag iaf jag. Ibland kommer det bara över mig att vi står i kö till IVF och jag bara gråter och gråter. Det är ju absolut inget fel med IVF men jag har aldrig trott att det skulle bli något problem med att bli gravid.

Lycka till dig också och fortsätt kämpa!

Jag tänkte att jag svara på lite kommentarer här i ett inlägg eftersom ni inte har länkat till någon blogg!

Emelie: Hej!
Jag och min man ska också börja med IVF i vår/sommar. Jag kommer följa din blogg, håller alla tummar för er!

Svar: Hej!
Har ni vart på infomöte än?
Vi väntar på att få komma på infomötet kunde ta upp till 5 månader dock.
Håller tummarna för er också och har du en blogg får du gärna länga för följer gärna eran resa också =)


Tina:
Kan bara hålla med och värst är för oss att det är medicinskt konstaterat att vi inte kan vanlig väg. Trots det dyker det upp ibland att 'vissa har ju gjort en ivf och sen funkar det den vanliga vägen när de fått en.. Om det ändå var så
lätt..

Svar: Hej!
Okej :/ Vad har ni för "fel" eller vad man ska kalla det?
För oss är det ju tvärt om inga fel på någon utav oss så frustrerande att det inte tar sig.
Men hoppas både du och jag blir gravida oavsett sätt.
Har du en blogg får du också gärna länka.

Tina:
Måste kommentera eftersom vi valde att vara helt öppna med vår ivf. Var otroligt skönt att alla visste. Fick stöd från mycket oväntat håll och slapp mycket kommentarer i fikarummet. Sen blev många extra glada över min graviditet och nu vår son..

Svar: Hej!
Förstår att det va skönt jag skulle också ibland vilja ha någon mer att ventilera med än bara min sambo (han gör ett toppen jobb med att stötta mig) men tror vi både skulle behöva ventilera med någon annan ibland. Men vi får se hur vi gör när vi vart på infomötet. Har inte riktigt fattat än!

Finns det något värre än att höra det?
Jag blir frustrerad när jag får höra det för hur fan slappnar man av då när man är mitt uppe i utredningar och IVF? Eftersom ingen vet om att vi försöker så får inte jag höra det så ofta men när man skriver i forum så kan den kommentaren dyka upp. Jag tror att det säkert funkar för vissa men frågan är hur gör man för att slappna av och inte tänka på det? Jag har verkligen försökt men jag har inte kommit på något bra sätt!

Har ni berättat om utredningen och IVF?

Vi har inte berättat!
Varför? Hmm? Jag har inget bra svar egentligen.
Men det känns som jag själv inte riktigt fattat det än (IVF)  jag hoppas så himla mycket att det ska ta sig innan vi gör IVF och man vill ju att de ska bli en överraskning eftersom ingen ens vet om att vi försöker bli gravida.

Men när vi vart på infomötet kanske man känner sig redo att berätta?

Eftersom jag inte ska äta pergotime denna månaden så är jag osäker på hur det kommer bli med ägglossningen så börjar testa idag så jag har lite koll. Vill ju veta om det funkar utan pergotimen, iofs är ju inte testerna 100% säkra men jag ser iaf om testen blir positiva. Har ägglossning mellan fredag-söndag om jag hade ätit pergotime, men har lite små ont som jag brukar ha och testet va inte så jätte svagt idag så kanske får tidigare?

Jag har ALDRIG vart gravid vilket gör mig väldigt orolig. Ibland undrara jag om det är bra eller dåligt?
En del blir ju gravida men får missfall vad är bäst egentligen?
Att inte ha blivit gravid eller att ha vart gravid men fått missfall?

Känns som att om man får missfall vet man ju iallafall att man kan bli gravid men ändå sjukt hemskt att få missfall så då tänker jag att det är bäst att inte ha blivit gravid.

Denna månaden ska jag inte äta pergotime det är första gången på 9 månader jag inte ska ta det.
Jag hoppas ägglossningen kommer som vanligt lika så mensen men eftersom jag inte lyckas utan förut så är jag inte helt 100% säker på att det kommer göra det men hoppas ju så klart. Ska ha ägglossning mellan nästa fredag-söndag ca, så under veckan får det bli att testa med ägglossningstester men känner av ägglossingen så vet när det är på G men tar alltid tester ändå, denna gången kommer jag börja ta tester några dagar innan eftersom jag inte ska äta pergotime.

Någon mer som ätit pergotime och sen gjort uppehåll? Hur har det funka för dej?

Min BM prata på att en del faktiskt bli gravida den månaden som man inte tar pergotime.

Trodde aldrig i mitt liv att det skulle vara så svårt att bli gravid.
Man har ju knappt hört om att det kan vara svårt och jag trodde absolut inte jag skulle bli en av dom som skulle få det svårt. Att försöka bli gravid skulle ju vara något underbart men blev istället något fruktansvärt jobbigt och tungt trodde aldrig i mitt liv att det skulle kännas så.

Att hamna i IVF kö har vart väldigt tungt för mig, jag är super glad för att den möjligheten finns men jag har inte fattat att vi troligtvis kommer göra en. Vi är ju friska, dom hittar inga fel på någon utav oss, varför funkar det bara inte? Det är sjukt frustrerande! Hade det vart något fel på oss hade det vart lättare att acceptera.

Allt började med att jag slutade med mina p-piller och mensen ville inte komma igång rikitgt, jag fick någon blödning då och då men aldrig någon riktigt mens. Så lite före ett år ringer vi och frågar om hjälp och det får vi och där börjar våran resa.
 
Kommer inte exakt ihåg när vårt första möte va men vet att jag fick göra ultraljud och lämna prover fick även recept utsrivet så jag kunde börja med provera och sedan invänta mens och sedan börja med pergotime. 
  
Fredag den 8 april 2011 började jag med PROVERA

Lördag den 16 april 2011 började jag blöda

Onsdag 20 april började jag med min första PERGOTIME kur

Torsdag den 28 april 2011 va jag och gjorde ett ultraljud för och se om jag hade någon ägglossing på G och det hade jag

Tis - Ons 3 - 4 maj 2011 fick jag mina första positiva ägglossningstest

Tis 10 maj 2011 fick jag lämna blodprov som visade att jag hade haft ägglossning

Måndag 16 maj fick jag MENSEN

Första omgången va man ju bara så glad över att allt funka som det skulle eftersom jag inte haft ägglossing tidigare vad jag vet så det va mer glädje.

Vi provade några månader till men mensen kom varje månad så sambon fick lämna spermieprov i september som visade NORMALT.

Fredag 11 nov 2011 gör jag en äggledarspolning som också visar normalt.

Tisdag den 3 Jan 2012 tar jag 9 onde kuren med pergotime

Onsdag 4 jan 2012 pratar jag med BM och hon skickar iväg en remiss för IVF

Måndag 21 maj 2012 infomöte inför IVF

Här är våran resa som den ser ut än så länge.