onskanomattbligravid

Vi har haft en mysig och jätte bra jul även om det vart tufft!

Jag mår inte alls bra psykiskt jag är fortfarande väldigt ledsen över missfallet. Jag kan inte riktigt gå vidare och det känns som ingen förstår mig, utan känns mer som att alla tycker vi är så unga och det är bara att börja om. Men så lätt är det inte för mig/oss.

I morgon ska jag jobba första passet efter missfallet och det känns sådär jag är ofta ledsen och gråter endel och det känns inte så kul att jobba 24 timmar när det är så men bara att bita ihop antar jag.

Känns som det är mycket gnäll och så nu men jag hoppas jag snart ska må bättre igen jag hoppas mina läsare fortsätter läsa ändå :)

Och i år kunde blivit den bästa julen trodde vi att få berätta för våra föräldrar att dom ska bli mormor och morfar och även farmor och farfar istället fick vi berätta om ett missfall till en vecka innan julafton. Livet är jävligt orättvist!!

Känns som att det är inte många som förstår hur dåligt jag mår, speciellt inte läkaren som sjukskrev mig! Vi är mitt i en flytt så ganska lätt att fokusera på annat men det kommer ikapp speciellt på kvällarna.

En på sambons jobb prata om missfall och visade sig att hans moster hade haft x antal missfall pga olika blodgrupper, så det är ngt vi ska nämna nästa gång vi är i KD den 8 januari! Som sagt försöker och inte läsa allt för mycket på nätet om olika saker utan mest lyssna på vad läkarna säger men just nu känns det som jag vill läsa om missfall så vi får reda på saker och ting och kanske kan be om lite extra hjälp! Ifall visa att vi har lite koll.

Pratat med Elaine idag och jag ska dit den 8 januari och kolla så allt är borta och så. Frågade även om hon kunde prata med Arne om en längre sjukskrivning men det kunde hon inte för att två olika läkare får ej ge mig sjukskrivning? Är det så? Tycker jag låter konstigt? Jag är inte så insatt i detta med sjukskrivning så tänkte om någon av er läsare vet?

Blödningen har lugna sig nu men har ont vid vissa rörelser och om jag rör mig för mycket. Det är väldigt jobbigt psykiskt och det går upp och ner hela tiden men vi försöker ta en dag i taget.

Det gör så ont i magen det är inte menssmärtor utan mer som om jag har ett öppet sår i magen som ömmar. Tagit 2st alvedon och det har hjälp iaf men känner av det än speciellt när jag rör mig. Jag har inte tid och ligga just nu heller. Fick igår reda på att vi flyttar om sex dagar så hade tänkt börja torka ur skåpen idag men får ta det lugnt så jag inte blir riktigt dålig. Men det är inte min starka sida speciellt inte när jag är ledsen.

Ringde till Karlstad i morse men dom har ej ringt upp än hoppas dom gör det snart och att vi får komma under nästa vecka och kolla så allt är borta. Hoppas även på att vi får Arne för jag vill ha en sjukskrivning har en nu men den är bara på sex dagar som jag fick av en läkare som jag aldrig haft förut som det kändes som han inte förstod ett skit av vad jag sa :/ Han tyckte sex dagar räckte gott och väl jag vill ha en längre sjukskrivning så jag kan få fokusera på det här och bearbeta det här sen om vi gör mer IVF så vill jag va sjukskriven då med ni undrar säkert varför? Men ärligt så orkar jag inget mer nu. Jag är helt slut. Sen maj har jag gjort två IVF och fått ett ma och ett misfall. Jag vill bara kunna slappna av och sluta stressa över allt och fokusera enbart på det här.

Jag vet att det är bra att komma in i vardagen igen och allt det där men jag är inte redo för det. Jag är knäckt men kan inte gråta mer utan skrattar! Jag vet inte hur jag ska hantera hela den här jävla resan. Jag är helt slut!

Försöker sova men kan inte somna om hade så gärna velat sova en timme eller två men det kan jag nog glömma. Funderar på att klä på mig och ta disken iaf?

Tankarna bara snurrar och jag tycker den känns konstigt både här och där.
Min mage är bubblig och orolig inte konstigt heller, sen har jag molande värk som gör mig nervös men samtidigt är jag glad att jag fortfarande har gravsymtom kvar brösten är även små ömma än och jag har mått illa under morgonen så allt är som det vart innan bara att man tänker alldeles för mycket! Jag önska någon bara kunde säga allt ser bra ut! :) men de kommer jag få veta 8 januari när det är vul. Evighet dit ju :( jag vill veta nu!!! Jag hatar och inte veta jag orkar inte mycket mer nu känner jag!

Jag vill ju njuta av att vara gravid! Jag och min sambo har kämpat och kämpat för det här och ändå blir det såhär? Det är inte rättvist! Finns dom som knarkar och dricker massa alkohol och blir gravida och föder friska barn, jag som inte druckit en droppe alkohol sen maj innan maj vette fan när jag drack sist får gå igenom ett rent helvete för att ens bli gravid för att sen få ett MA när jag väl bli gravid andra gången på naturlig väg som vi inte trodde skulle hända nej då blir det såhär. Livet är jävligt orättvist och jag är frustrerad och ledsen över att det är så. Vi är värda det här barnet!

Elaine ringde upp rätt fort kan va för jag pratade in vad det gällde och hon hörde väl på mig att jag va/är orolig.

Men hon sa att detta är jätte normalt och det kan speciellt hända vid tunga lyft och samlag så det ska man helst hoppa över. Jag blev lättad eftersom jag igår lyfte en heldel saker ur garderoben dock va det inte många tunga saker men några få.

Så nu ska jag ta det lugnt och vila, inte bära mer och försöka slappna av.
Hur ska jag klara av det?

Detta är skit jobbigt verkligen! Så ledsen jag va igår va det riktigt längesedan jag va det va nog vid ma men vet ej om jag va så ledsen ens då, kändes verkligen som hela min värld rasat och att livet är så jävla orättvist.

En sak som jag är förbannad över är att när jag ringde rådgivningen igår och va ledsen så fråga jag om det kan ha med och göra att jag lyft tungt? NEJ säger hon klart och tydligt det spelar ingen roll sa hon. Sa igår till både Sambon och mamma att jag litar inte alls på rådgivningen pga dom ger aldrig rätt svar och nu händer det igen?? Kommer aldrig ringa dom igen...

Vi har berättat för våra mammor pga det som hände igår, vi hoppas få berätta för dom andra på julafton :)

Det har inte kommit ngt mer över under natten eller nu när jag kissat på morgonen. Så det är väl bra antar jag? Ringt till Karlstad hoppas dom ringer upp snart! Gjorde gravtest 2st i morse och dom är starka än :) Men jag är verkligen jätte rädd. Knappt sovit ngt inatt :(

Är jätte rädd just nu då jag för en timme sedan märkte att jag hade ljusa bruna flytningar när jag torka mig :( Ringde gynakuten men dom sa jag skulle ringa rådgivningen så ringde dit. Där sa dom att jag skulle avvakta eftersom jag inte blöder. Fy fan hur ska man kunna slappna av nu? :( Har inget ont eller så har ju nämnt de med ljumsken men det är ju inte att det gör ont ont utan molande jag har ju aldrig fått missfall på egenhand så vet ej hur det känns. Men verkar som det ska göra ont? Varför ska det bli såhär???

Uppdatering

Har kissat igen och det har vart pyttelite blod på pappret men jätte lite och det är när jag trycker upp papper så kan lika gärna va att jag gnugga sönder där inne ;) nej men ni kanske förstår? Jag vet inte vad vi ska göra känslorna går upp och ner. Önska vi bara kunde få veta ja det är ett missfall eller nej det är det inte sådan här kan hända ibland och är rätt vanligt! Men inget får vi veta, suuck. Men ska ringa till Karlstad direkt till morgonen oavsett om jag blöder eller inte.. 

Som sagt mitt i en flytt och nyligen blivit gravid inte det lättaste när jag vill greja, packa och städa. Allt är iaf nerpackat det vi inte använder såklart men nu är det städning kvar och i garderoben har vi massa nya saker och lite gamla + kläder. Kläderna packa jag ner igår men idag lyfte jag ut resten och städa där inne under tiden börja jag känna av i vänster ljumske pirrar till ibland värker det lite som molande antar att de är växtvärk men har nu lagt mig för och vila lite så jag inte gör för mycket. Istället får sambon hjälpa till ikväll och få alla saker tillbaka ;)

Försökte ringa MVC i min kommun men deras telefontid kl 13 blev inställd tydligen så får ringa i morgon, ringer dit för att få tid till ett hälsosamtal :)

Min mage bara bubblar och bubblar och bubblar + att jag är lös i magen! Inte det roligaste när man jobbar och måste akut på toa men sagt ifrån så det är okej! (Än så länge har jag inte behövt)
Haft mycket krångel med magen för några år sedan någon läkare tror jag har IBS någon annan inte men förr hade jag diarre flera gånger i veckan men det senaste 1,5året har det blivit mycket bättre med kost ändring och så men det jag ville komma till va att förr mådde jag jätte dåligt och blev ledsen när det va så nu bryr jag mig inte för jag är ju GRAVID! :) jag står ut med vad som helst bara jag får va gravid och föda mitt eget barn.

Jag har en fundering som jag tänkte att ni kanske har svar på.

- Jag har ju börjat träna och nu när jag väl är gravid ska man fortsätta eller inte? Vad är bäst tror ni? Jag är ingen person som tränat mycket tidigare i livet. Läst massa olika, Jag vill inte förstöra ngt nu!

Vill inte hålla på och göra massa test men vi ska iaf köpa ett dyrare test och göra på söndag morgon :) jobbar dygnspass idag så är ej hemma till morgonen så då bestämde vi att vi gör på söndag istället sen får de räcka testet är ju så starkt de kan bli. Sen kanske man gör något om någon vecka igen det vet man aldrig men ska försöka låta bli så onödigt! Är ju gravid det behöver inte miljoner tester bevisa :)

Känns fortfarande helt underbart, det är svårt att förklara känslan. Enligt appen jag har i mobilen så är jag i vecka 5 (4+2) idag. Men vet inte helt hundra om det stämmer men utgår från det så länge, det blir ungefär att jag är i vecka 8 som barnmorskan sa vid vul så kan stämma rätt bra blir väl + - någon dag säkert. Men känns konstigt att man är så långt i veckorna redan när ägglossning va för två veckor sedan men dom två första veckorna innan räknas ju med. Jaja nog om veckor. ;)

Jag har ju inte så ruskigt mycket symtom därför jag aldrig misstänkt en graviditet. Men mina symtom är:

- Lite ömma bröst
- Illamående av och till
- bubblig mage + lite magknip
- Törstig ofta
- Lite huvudvärk av och till

Det är väl dom jag märkt av mest. Men detta med illamåendet har lurat mig förr så inte brytt mig om det för mått illa innan mens tidigare och fått mens så inte misstänkt ngt.

Det som jag tycker är skönt är att symtomen kommer av sig själv inte massa progesteron som gör att man har 100 olika symtom det känns inte lika förvirrande utan symtomen kommer naturligt! Sen behöver inte alla va gravsymtom heller eftersom jag bara vetat i ett dygn men detta är det jag känt skillnad mot hur jag brukar må.

I morse av ren slump gjorde jag ett gravtest för min mens skulle ungefär komma mellan tis-tor enligt mina uträkningar. Känns inte som jag ska få mens heller så tänkte jag gör ett gravtest så jag slappnar av så mensen bara kunde komma, även lite orolig för att mensen ej skulle dyka upp som det va förr.

Men det ser ut som vi ska bli föräldrar i augusti/september! :))) Det har skett ett mirakel eller ngt! :) vi har blivit gravida utan IVF!! Jag är just nu världens lyckligaste tjej!! :)

Ringt till karlstad för att berätta och höra vad jag ska tänka på och så så hoppas dom ringer upp snart! :)

Jag har en fråga är det någon utav alla ni som läser min blogg som haft super vattniga flytningar? Ibland känner jag bara hur det rinner som vid mens. Brukar aldrig ha så och har en hemsk lukt! :/ någon annan? Ursäkta inlägget!