Det närmar sig..
Dagarna flyter på och det är snart onsdag. Jag har verkligen mått jätte dåligt och vart livrädd så mitt humör är inte det bästa om man säger så mest synd om sambon som ska stå ut med mig. Igår gjorde jag något jag kände att jag va tvungen och göra och de va att göra en tråd på FL och jag skrev lite om situationen och att jag va orolig. Fått lite svar och de har vart positiva och nu känner jag mig faktiskt mycket lugnare. Har ju försökt läsa lite om tidiga ultraljud men står så mycket blandat. Men av lite positiva svar känner jag att vi har iaf en chans och fostret behöver inte ha dött :) För det är det jag vart mest rädd för! Usch hatar alla dom här jobbiga tankarna som bara flyger runt i mitt huvud just nu.
Jag tror att den känslan är vanligare än man tror. Men jag förstår din oro!
Håller tummarna att allt är bra med ert kärleksbarn i magen :)
Åh, vad jobbigt ni har det. :( Jag känner så med er och tänker på er jättemycket. Det kanske bara var en läkare som var kass på UL? Vem vet. Jag håller i alla fall alla tummar för att allt är bra. :)
