Familjen är viktig
Vi valde ju och inte berätta för våra familjer om varken utredningingen vi startade eller om våran första IVF.
När barn frågan kom upp sa vi bara att det inte passade just nu eftersom jag inte hade så mycket jobb och så vi ville ha en tryggar ekonomi först.
Min mamma va ju den första som fick veta pga att jag skulle ta sprutor helt själv på mig själv, ville att hon skulle veta ifall jag inte skulle klara det och va tvungen och be henne sticka mig eller ifall jag skulle må sjukt dåligt under behandlingen min mamma ser direkt det är något så kände att jag orkar inte ljuga mer.
Jag berättade samma dag vi va på infomötet inför våran IVF-resa.
När vi fick missfallet kände vi att nu går det inte att ljuga mer både jag och sambon va helt knäckta och vi orka inte ljuga mer för våra familjer så vi berättade för dom närmaste.
Det är absolut det bästa vi gjort det är så skönt och ha massa stöd i det här.
En person som verkligen växt i mina ögon är min bror.
Så fort jag träffar han frågar han hur det är med magen och Grodan. Så himla gulligt att han bryr sig så mycket. Jag får inte göra ngt för honom helst ska jag ligga helt stilla ;)
Vi ses ofta flera gånger i veckan så skönt och ha hans stöd och även hans flickväns stöd!
Något som betyder oerhört mycket för mig.
♥
Så håller ni det hemligt som vi gjorde så tycker jag berätta för er närmaste familj som mamma, pappa, syskon.
Finns många människor i våran närhet som inte vet än men vi berättar för fler när vi känner att vi är redo för det, bara för att man säger till dom närmaste behöver det inte betyda att alla ska veta.
Kommentarer
Postat av: Kristina
Vi berättade för alla nära efter båda mina utomkveds, för efter att ha fått domen att inte kunna få barn på naturlig väg så orkade jag inte höra alla frågor om när det var dags för oss. Berättade även för mina närmsta kollegor.... Det enda jag kände var att efter att jag hade berättat så fick jag känslan att alla helt plötsligt tyckte att det var okej att prata om detta ALLTID! Och det tycker inte jag, ibland vill jag ha mina tankar och funderingar för mig själv.... Men jag är ändå glad att vi tog beslutet att berätta =)
Åhh vad jag hoppas det går vägen för er nu!!!
Trackback
