Tankar..
Du tog orden ur munnen på mig även fast jag har några år till på nacken än dig men just din tanke om adoptera ett barn... just nu finns det inte i min planering. Jag vill ha ett eget barn.
Lycka till med er kommande IVF ♥
Känner exakt samma sak! Dock är jag 29 och just nu medveten om att jag inte kommer ha barn innan jag är 30... Det känns hemskt, jag hade samma mål och tanke som du innan men då jag var singel i den åldern så var det inte något alternativ. Men när jag träffade min sambo så var mitt "mål" att ha barn före 30 och det som sagt kommer jag inte lyckas med. =(
Vi vill adoptera ett barn med särskilda behov framöver, men jag tror att det är något som har växt fram hos oss. Det kan ha med åldern att göra också, att livet liksom lär en att biologin inte spelar någon roll. Även om det är coolt att vara gravid, så kommer jag inte älska henne mer för att jag har fött henne, utan för att hon är vårt barn.
Det kan hända att det kommer för er också, eller så gör det inte det. Vi är alla olika och det är helt okej att känna olika! :)
För mig svänger det hela tiden. Ett tag var jag väldigt inne på att adoptera och kände att det var ett alternativ så fullgott att jag faktiskt kunde hoppa Ivf:en. Nu känner jag annorlunda. Jag vill verkligen vara gravid. Om Ivf inte skulle lyckas för oss så blir det adoption men jag är inte där i tankarna än och det kommer ta ett tag att sörja om det visar sig att jag inte kan få "egna" barn. Jag står med i en adoptionskö. Jag har alltid drömt om att bli en ung mamma. Hade en gräns vid 26. Nu fyller jag 30 om några månader.
