onskanomattbligravid

Ända sedan jag va hos kuratorn förra veckan har jag mått så mycket bättre. Det kändes som jag nådde botten när jag va där och hon sa att jag skulle behöva ett läkarbesök pga jag mådde så dåligt. Jag har inte haft någon ångestattack och min sambo säger att det är stor skillnad jag ler och skrattar igen och är inte lika arg hela tiden.

Jag kan erkänna att det skrämde mig rejält när kuratorn sa att jag kanske behövde ångest dämpande medicin och sen när jag gick till läkaren får jag det utskrivet. Det är inte alls så jag ville mitt liv skulle bli och när läkaren berätta allt om dom att tex allt kommer bli värre första veckorna och sen kommer det jämna ut sig och alla hemsks biverkningar jag vill INTE äta dom! Det känns inte värt det. Jag vill ha en medicin fri sommar och jag ska ta tag i träningen igen och göra roliga saker igen och inte stänga mig inne. Jag ska klara det här utan mediciner!

Jag borde säkert ta dom för jag har en depression men jag kan inte, jag är livrädd för dom helt ärligt! Sen känns det inte bra när vi försöker bli gravida. Jag kan inte ta risken nu jag skulle aldrig kunna förlåta mig själv .

Jag känner mig starkare igen och vill prova att klara det här själv. Plus att jag måste sluta med dom i augusti så känns som att det kommer inte göra någon nytta utan att det är för kort tid!