Tankar
Under hela den här resan (utredningen + ivf) så har allting gått så bra för mig.
Inga fel på mig eller killen, jag får ägglossning av pergotimen och jag verkar har fått goda resultat av sprutorna.
Det är nu man blir så frustrerad eftersom allt går ju så bra men det är just detta med att det ska ta sig som inte vill sig, varför?
Nu vet vi ju inte hur det går med IVF eftersom vi är ju inte klara än och vi hoppas ju verkligen att det ska ta sig nu! :D
Men ni kanske förstår vad jag menar? Att allt är ju så bra. Finns dom som har massa fel och ena med det andra som det tar sig för fortare än vad det gjort för oss. Man blir bara så frustrerad. Hade något vart fel hade det var lättare att acceptera.
Det är ju frustrerande att inte veta varför det inte tar sig på egenhand, men 1/3 ligger felet hos kvinnan, 1/3 hos mannen och den sista delen är oförklarligt.
Hoppas det går bra på Måndag med ÄP och att det blir många fina ägg som tar sig så du/ni får tillbaka en 10 poängare.
Håller tummarna för er, snart är du "ruvare" och går på nålar för att få testa, hoppas verkligen du plusar på första försöket!
