Det blir tyvärr inte lika för alla..
Ja har gjort snitt och vaginal förlossning. Har bara gott att säga om båda, men föredrar vaginalt för känslan efteråt, den skulle jag vilka pulvrisera och knarka på. Riktigt samma känsla får man inte närande är helt rörelsehindrad av slangar, kateter osv. Man är ett paket i ett par timmar efteråt.
Jag har förlossninsräddsla och
Jag har förlossningsrädsla och min son fick komma med kejsarsnitt. Har vestabulit också vilket gör de ännu mer skrämmande för mig att något ska komma ut. Jag var jätte rädd att något skulle hända min son, kanske berodde de på att han var beräknad liten och jag hade graviditetsdiabetes som gjorde att jag kände att detta kommer gå åt helvete. Nu i efterhand ångrar jag på sett och vis att jag inte vågade föda vaginal...blev lite besviken på mig själv på något sätt och när alla satt i föräldrar gruppen och prata om sina förlossningar kände jag mig utanför. Kejsarsnittet i säg var en väldigt fin upplevelse. Min man var med och på bara 10 minuter kom min son ut med ett ordentligt skrik. Han fick ligga i sin pappas famn medan de sydde ihop mig. Jag höll hans lilla hand hela tiden. När vi sen åkte upp till bb fick han ligga hos mig. Jag var uppe och kissa 4 timmar efter operationen och efter 1 dygn tyckte jag inte de gjorde farligt ont alls. Jag läkte jätte fint och allt gick bra. Jag skulle säga sök hjälp för din rädsla de har ofta ett team på mvc som jobbar med mammor som är oroliga inför förlossningen. Ge en vaginal förlossningen en chans innan du bestämmer dig. Blir det ändå för mycket och du väljer kejsarsnitt så är du inte sämre för det. Det viktiga är att det känns bra för dig. Jösses va långt det blev ^^
haha... du låter ju som mig.... jag går till aurorakliniken för det:)
gått där ganska många gånger, de första gångerna grät jag bara för jag va så rädd. jag ville verkligen inte föda vaginalt, och efter mkt läsande och hört med kompisar så vill jag inte göra kejsarsnitt heler.hmmmmm... hur de nu ska funka!!! haha....
vi pratar om de sakerna jag är rädd för, men de viktigast av allt vilket gjort mig lugn är att hon skriver ett förlossningsbrev med mig, som de MÅSTE följa. Dvs jag har beslutat att om jag är helt hysterik och käner att jag inte klara av att föda normalt så ska jag få göra kejsarsnitt när jag kommer in, fast självklar i samråd med läkare innan. För mig är det viktigt att jag känner att jag har alternativ när jag kommer in till BB, att jag inte blir tvingad till något jag inte vill.
grejen är att jag är mest rädd för att spricka och själva fasen då bebisen ska ut, men jag vet ju faktiskt inte hur jag kommer reagera när jag väl är där...... jag mest rädd att jag ska få panik och inte lyssna på någon och då är de bra att veta att det finns andra alernativ.... om de vanliga verkligen inte funkar.
Är fortfarande assrädd, men jag måste gå på aurorakliniken om jag ska få möjlighet att göra kjesarsnitt... typ ... ett krav om man är rädd. så...... jag vet faktiskt inte hur min förlossning kommer sluta, det som jag vet är att jag har fler valmöjligheter :) vilket är bättre än inget
